Extrem huvudvärk


Vad fasen är det frågan om? Nu har jag haft en fruktansvärd dunkande huvudvärk i 14 dagar!? Jag har inte ont i halsen feber eller något annat "bara" denna djävulusiska bultande huvud värk. Det känns som om den är någon jävel  på ren svenska, som sitter inne i mitt huvud och måttar slag med  full kraft med en "mini" slägga typ. Först trodde jag att det var p.g.a stress som jag hade ont..det har ju varit lite mycket på sista tiden (minst sagt).  Men varje dag i 14 dagar!????
Nåja...ingen ide att gnälla det är bara att lyssna på kroppen och dra i handbromsen, smärta och sjukdom är en klar indikation på att varva ner. Om det är någon som känner igen min "huvudvärksterror "och vet vad det kan vara så tar jag tacksamt emot info. Nä nu skall jag ta ytterligare en huvudvärkstablett och försöka sova en stund.

Trött sååå trött!!

Vet inte om det är för att det är kallt ruggigt och mörkt. Eller för att jag far runt 24-7 och inte äter som man skall (slarvar sockerdemonen ni vet) inte rör på mig som jag borde. Kanske är det en kombination..eller självklart så är det det. Men jag är såååååååååååååå trött. Känner mig som 150 år, Spelar ingen roll att jag har gjort peelingar och sminkar och fixar och trixar på UTSIDAN.  Tack vare gener idogt (yttre arbete) pga fanatiskt skönhetsintresse så SER jag betydligt piggare ut än vad jag känner mig. Det är ju positvt på ett sätt MEN frågan är vad som är bäst!? Fast det är klart inte sjuttsingen skulle jag bli gladare och piggare om jag dessutom såg en forntidsödla i spegeln. MEN om jag nu var pigg som en mört och full av energi på INSIDAN skulle jag då må bättre och kanske inte bry mig om hur jag såg ut på utsidan. Helst så skall det ju synka jag menar in och utsida holistiskt tänk och det kittet. Ja va fasen hur jag en vänder och vrider på det så är kontentan den att jag är trött som-f-n. 

Läste någonstans att utåtriktade extroverta människor har lättare att bli deprimerade för förväntningarna är högre både hos dem och hos omgivningen. En introvert människa har inte alls samma krav och därför så är inte svängningarna lika stora...man är mer jämn. Jaa det låter inte helt fel...jag kan förstå att tex min favvo Carolina Gynning är låg (läste hennes blogg)...även om hon är i ropet är snygg som få och full av energi. Kraven och ribban för lycka höjs ju hela tiden..det som är kul harmoniskt och inspirerande för henne är ju något helt annat än för Nettan i Örkeljunga som jobbar som sjukvårdsbiträde och kämpar med sin vikt/lön/struliga kille. Som blir gladöver att  ha 500-1000 över, eller att tappa 5 kg hos viktväktarna YIPIEE..eller att killen på lagret äntligen bjuder ut henne. Jag undrar om inte HON är det lyckligare...men som sagt allt är relativt. Det som är lycka, kul, spännande,inspirerande och motiverande för mig min granne, Carolina, Nettan eller Dali Lama det är i allra högsta grad personligt och individuellt . Nåja ..trött och gnällig är jag FAST jag ser piggare ut än någonsin...ödets ironi!?

Kvinnlig avundsjuka


Sophia Loren sneglar avundsjukt ner i Jayne Mansfields uringning. Precis som om hennes egen barm inte skulle duga!?

Jag blir så less...att det aldrig skall ta slut på detta eviga gissel.  Fasen...tjejer varför kan  ni inte tro på att ni duger som ni är! Du är du och jag är jag..och ingen är bättre eller sämre än den andra!

Jag snackar om den kvinnliga avundsjukan, inte fasen är det männen som stoppar oss kvinnor. Näää för sjutton det är och har alltid varit kvinnor som sätter krokben för andra kvinnor!. Ingen får sticka ut för mycket från gruppen...bli snyggare smalare eller till och med tjäna mer pengar än sina "vänner". No no no...då är du ett hot eller en bitch eller ännu värre DU TROR ATT DU ÄR NÅGOT och det är nästan belagt med dödsstraff!

Det verkar inte spela någon roll om jag är barn, vuxen, tjock eller smal den finns där och slår alltid till när jag som minst anar det. Fick tex höra att en av anledningarna till att jag inte blev bjuden på en tillställning var att jag "tog för mycket plats" och att värdinnan skulle känna sig mindervärdig...ehh...what! Vad svarar man på sånt?
Eller när "väninnan" har träffat sin nya prins, så är hon orolig att han eventuellt skulle bli charmad av mig och dumpa henne!? Men snälla rara..OM det nu skulle bli så så säger väl det en hel del om den så kallade "drömprinsen". Fast det mest sannolika är att det inte blir så för han har ju fallit för HENNE och då kan ingen annan i världen vara ett hot för det finns ju bara en av  oss!!!

Jag har sagt det förr och säger det igen, SJÄVFÖRTROENDE ÄR SEXIGT!!!
Du kan vara drop dead gorgeus..men om du inte tror det själv så spelar det ingen roll, osäkerhet och dåligt självförtroende är roten till mycket skit. Jag har en god vän..vi kan kalla honom Tony..han är en tvärhand hög, lite lönnig (han kallar det pondus). Han är inte direkt någon Brad Pitt om man säger så...snarare mer  Danny de Vito. Men HAN tycker att han är Guds gåva till kvinnorna och han har alltid haft vackra långbenta kvinnor vid sin sida. (nej han är inte rik).
Men han resonerar så här -  jag nöjer mig bara med det bästa och ser till att jag får det med! Jag lovar det funkar..dessa urvackra amasoner blir så charmade av hans kaxighet så dom glömmer bort /ser inte hans bokstavligt talat tillkorta kommanden...*s*. Jag är övertygad om att det är det samma för kvinnor som ser SITT värde oavsett ålder, kropp eller hårfärg. En skön tjej som är glad och rätt fram kommer väldigt långt. Betydligt mycket längre än den osäkra "skönheten" som måste springa på toa hela tiden och bättra på makeupen..för inte kan man gilla någon som inte ser "perfekt" ut eller!?

En annan sak..varför frågar tjejer varandra - vad skall du ha på dig när man skall gå ut? Vad fasen spelar det för roll!?
Måste man ha någon slags kollektiv klädkod..för ingen får ju avvika från gruppen. Och har du jeans så måste jag ha det..-Nej - Skall du ha klänning!?..fasen också DÅ MÅSTE jag också ha det..och jag som VILLE ha jeans! Nej jag talar inte om 14 åringar utan jag talar om kvinnor i m in egen ålder och jag ser det även hos dem som är äldre än mig. När skall det ta slut..och när skall kvinnor inse att den enda som hindrar henne från att vara lycklig bli älskad eller sedd är hon själv. Vi är vår egen lyckas smed eller vår egen begränsning!

Min bästa tid är nu!



Min bästa tid är nu!!
Hösten är och har alltid varit min bästa period på året. Det är en känsla av på nyttfödelse..NU börjar det liksom..
Skolstart och jobb byten...flytt..och ja allt känns det som. Siffrornas magi märks även här..månad 9 är magikerans tal,
9 säger att "vad som helst kan hända". 9:an är ett av det mest kreativa och skapande talen. Det är mitt lyckotal (jag är född den 9 april) mitt namn Beatrice blir rent numerologist 9. Mina äldsta två barn är födda 12 september (samma dag men inte samma år...cool va!?) Min yngsta har födelsedag  den 27:e...2+7= 9..det är så inom numerologin att man alltid adderar ner till närmsta ental. Det finns vissa undantag men det är överkurs så det får jag komma tillbaka till...*s*
Det som är så spännande med numerologi är ju att dina egna lyckotal alltid kommer igen i viktiga sammanhang!

Men nu var det främst hösten (månad 9) som jag skulle prata om. Jag älskar övergången från sommar till höst..mörkare kvällar som skapar en mysigare stämning...tända ljus osv. Det blir en klarare och renare luft..ahh..det känns när man andas. Jag blir klarare i knoppen och mer sugen på att promenera i skog och mark..insupa naturens doft och färgskiftningar. Det enda problemet är ju att man inte vet hur man skall klä sig. Men å andra sidan så är det ett trevligt problem för dååå måste jag ju tänka till och planera vad det är jag har och vad det är jag behöver ha i klädväg. och det allra roligaste är vad  ÄR det jag bara MÅSTE HA i klädväg. Höst ettan som det heter i konfektionsbranschen kommer redan efter midsommar eller i början av juli. Då kanske man inte är så sugen än..men man ser tendenserna och får en försmak av vad som komma skall.  Höstkläderna är mer skräddade och jag känner mig alltid mer välklädd  och snygg på hösten.


Höstfärgerna är så otroligt fina ihop...alla dessa varma mättade färger gult, bränt,brunt,ockra, grönt i alla nyanser till vinrött och aubergine. Har ni tänkte på att om man tex stickar en tröja eller ser ett mönster i alla dessa färger ihop så ger det ett harmoniskt varmt, tryggt och LUGNT intryck.
Jag älskar visserligen ALLA starka färger...men om du blandar dom kalla färgerna i ett mönster tillsammans så ger dem ett mycket hårdare abstraktare och mer dramatiskt intryck. Tänk dig t.e.x en  tavla i tex vitt, kornblått, cerise, lila, svart, citrongult, hallon rött, och äppelgrönt. Häftig och energiskt visst..men för många kalla färgkombinationer på en och samma gång kan ge ett stressat intryck...eller vad säger ni...tell me!?

Nä nu u skall jag ut och promenera i skogen och andas in den nya och spännande energin.

Ketchupeffekten....




Sorry...en av anledningen till att jag inte har skrivit något sista dagarna är att det har varit full rulle  på ALLA plan. Det slår aldrig fel...antingen händer absolut ingenting allt står stilla och det är tvärdött.  Man sneglar på mobilen  som kanske är "trasig" eller nått...för det måste den ju vara!? Inte ett smsa eller ett ynka samtal på flera timmar eller en hel dag.

Ödets ironi...är oftast allt eller inget/ketchup effekten. För efter en sådan tyst lugn period så kan det bara vända i 180  och helt plötsligt så vill alla träffa en. Mobilen går varm och sms bara regnar in...hur sjutsingen kommer det sig att det är så?
Det spelar ingen roll om det gäller bussar karlar eller jobb. Antingen så har man missat busen och man får stå där länge och frysa...sedan kommer det tre stycken tätt efter varandar.

Men män är det likadant...vissa perioder så kan jag tycka att jag förmodligen är "uträknad" och det jag har att se fram mot är att mata duvorna i parken och ser mig leva ensam med mina 48 katter...för "dom" tycker iallafall om mig typ (drama Bea). För att i nästa andetag tänka att " no way...jag är i min  primetime och är hetare än någonsin".  Det som har hänt är att out of the blue så kommer min omgivning/vänner, män  arbetsgivare på, oftast samtidigt och i många fall under samma dag!? På att den där Bea hon är nog inte så tokig ändå!?  Jag/vi kanske skulle kontakta henne och se om hon är intresserad av ett eventuellt "samarbete" typ. 

Det är exakt det som  har hänt nu sista veckan. Efter en relativt lugn period (dödstyst) där jag hunnit förlika mig med tanken att för alltid (drama Bea igen) leva ensam för ALLTID... jag borde ha vårdat mina relationer bättre, till att jag får vara nöjd med att jag har ett jobb.  Så har scenariot ändrats till att jag blir utbjuden till höger och vänster, vännerna saknar mig (trots) att jag inte själv är den bästa på att höra av mig..och jobberbjud-andena haglar in (njae jag kanske överdriver en aning..men "bara" en aning)..det ena bättre än det andra!? What the f....när skall mitt liv någonsin bli lagom och balanserat.?

Just nu sitter jag på Bistro Jarl och bloggar..(tänkte vara lite effektiv mellan mina dejter/möten). By the way..det är ju helt fantastiskt att man kan sitta precis varsom helst och skriva.. (detta var bara en passus). Det blev så tydligt med denna sk. "ketchupeffekt " nu när jag satt här för att träffa nästa person som eventuellt hade något spännande att erbjuda mig...puh!
Ja jag vet det låter som ett lyxproblem..men jag kan svära på att det flesta känner igen sig. i allt eller inget syndromet.
Just nu så är det väldigt mycket...men jag vet att scenariot snabbt kan förändras. Fast just precis nu i denna stund så njuter jag av att vara i min "primetime"
 

När skall JAG bli vuxen?


Detta börjar bli riktigt pinsamt...eller det har nog varit det ett ganska bra tag nu.  Jag menar när skall jag bli vuxen nog och bestämma mig för vad det är jag VILL med mitt liv EGENTLIGEN!? Ena dagen så tycker jag att jag är i min "Prime" time och att jag "bara" har kommit halvvägs i livet. Ni vet den där känslan att " inget är omöjligt...och livet  är som ett smörgåsbord, det är bara att plocka ut det godaste och lämna det man inte gillar"...

Men i nästa andetag så kommer verkligheten i fatt mig. - Bea du är ingen "spring chicken" längre..väx upp och ta ditt ansvar! Allt KAN inte vara roligt , ibland måste man göra det tråkiga också !
Ja nu är det ju inte så att jag är helt tappad bakom en vagn. Det är klart att jag fattar att det är så..men mitt problem är och har alltid varit att jag INTE kan bestämma mig för EXAKT  vad det är som jag vill göra!

Tänk om jag hade varit mer målmedveten och fokuserad. Vad hade jag inte kunnat åstadkomma då!? Jag med min (stundtals) överskotts energi och verbala svada?? Nej mitt största problem är ju att jag VILL för MYCKET plus att jag tröttnar för snabbt. Sedan gör det ju inte saken bättre av att jag titt som tätt "bara" råkar snubbla över nya projekt som verkar vara såå himla intressanta. Med facit i hand så har ju det beteendet varit förödande för min karriär och ekonomi.
Det är ju rätt korkat att ständigt börja om från scratch eller hur. Varför kan inte jag jobba på ett och samma ställe i 25 år och få en guldklocka och vara nöjd med det. Herregud så mycket enklare livet hade varit då (och tråkigare)....*s*

Fördelen med mitt rastlösa "förändrings beteende" är att jag har lyckats att fostra tre stycken väldigt målmedvetna och plikttrogna barn. Som ALDRIG viker en millimeter från sin utstakad väg och som sätter en stor heder i att fullfölja allt som dom har bestämt sig för att göra. Min dotter Therese var bara 7 år när hon bestämt svarade att hon visste precis vad hon skulle bli när hon blev stor. Hon skulle bli advokat... - ja det är bra älskling svarade jag..det är bra att du vet vad du vill, men det finns så mycket spännande som du både kan och vill göra så det  behöver du inte bestämma redan nu!


Idag 25 år senare så är hon nästan där..hon har fullfölj sin ursprungsplan och är snart färdig jurist (redan i år).Inte bara det hon har fullföljt sin utbildning med topp resultat. Jag fattar inte hur hon har haft disciplinen att sitta med sina tegelstensböcker och rå plugga timme ut och timme in i veckor månader och år...puh! Jag blir matt av bara tanken...samtidigt som jag blir så imponerad över att hon HAR den disciplinen Hon kanske har fått det draget från sin far..kanske någon tänker torrt!? Ja kanske det..han har betydligt mycket mer disciplin än vad jag har..men å andra sidan det har ALLA som jag känner...*s* 


Eller ta min äldsta son Daniel som började planera sitt pensionssparande redan vid 14 års ålder! - Man måste tänka efter före sa han lillgammalt.  - Det är bra raring sa jag, - att du tänker så...men du är bara ett barn ..tids nog så hinner du spara, du skall inte tänka på sådant nu! Idag är han 28 år och behöver knappast bekymra sig över sin ålderdom..som ekonom så har han självklart sett om sitt hus. Själv så kommer jag säkert att få leta pantflaskor och äta kattmatt om jag inte "skärper" mig. Njae riktigt så illa kommer det nog inte att bli...faktum är att jag idag har min son Daniel som min ekonomiske rådgivare..synd bara att att han inte fick ta över min ekonomi redan när han var 14 (som han då ville). Ja då hade jag också haft mitt på det torra. Men bättre sent än aldrig!


Min yngsta som Calle som är 15, han har alltid varit klok som en bok och tittat förundrat på sin stirriga mamma med en blick som säger - mamma ta det lugnt du behöver inte göra så mycket! Redan som väldigt liten så sa han han - mamma varför bryr du dig så mycket om vad andra tycker och hur andra ser ut? Det viktigaste är ju vad du vill och att du mår bra det har du ju själv sagt !? Kloka barn eller hur? Eller är det så att min rastlösa omogna personlighet är nyckeln till deras motsatta beteende. Tja vad vet jag..fast jag skall ju inte sticka under stol med att jag är extremt stolt över mina välartade barn.Och att jag någonstans kan vara tacksam för att jag var så som jag är. För barn har ju en tendens att göra det motsatta..ponera att jag hade varit så som man"skulle"..ja då kanske dom hade varit lika rastlösa som jag..ve och fasa!
 
                         Daniel                     Théresè                   Calle
Mina tre högt älskade och välartade barn..( som alltid har stöttat mig i ALLA mina val....vad annat kan jag säga än TACK och jag lovar och svär att det skall bli ordning på mig med...så småning om...love u!)

Lågtryck på g eller!?




Idag är jag verkligen inget charmtroll...om jag var stingslig igår så är jag låg som en uggla idag.
Dom tre sista veckorna har jag varit "on top of the mountain"..m.a.o jag har haft en enorm överskotts energi. Jag kommer inte äns ihåg när jag hade ett  sådant flyt.  Men det var nog inte så konstigt, jag opererades ju den 9 e juni med allt vad det innebar. Det var sängläge och smärt stillande och jag var ju inte direkt rörlig och knappast social. Jag lämnade inte lägenheten på 4 veckor..och när jag gick så hasade jag mig fram som ringaren i Nottredam. Sedan när jag väl KUNDE röra mig utan att det gjorde ont OCH kunde gå upprätt som en Homosapiens. Jamen då var det ju klart att jag vill ut och ta igen min isolering som kom minst sagt olämpligt mitt i sommaren. 

Jag har ju en "tendens" att driva saker och ting till sina ytterligheter. Så självklart så kände jag att jag var tvungen att ta igen hela juni retroaktivt (som jag missat) i juli. Sagt och gjort..det har varit middagar, luncher, picnics, utflykter, tjejkvällar, dejter och ute kvällar....från 0 till 180 i sann "Bea anda"...puh! Tacka fasen för att jag är en aning "låg" off eller urlakad nu när sommarens sista månad augusti precis har börjat. Varför kan jag aldrig "hushålla" med något...energin tex.

Just nu så känner jag mig som en levande zombie..som trots att jag kan gå , inte har ont, är ledig och HAR trevliga människor omkring mig. Inte är det minsta sugen på att träffa någon umgås och vara trevlig. Jag har helt enkelt tömt alla mina energi depåer. Det är bara att ligga platt som en flundra och vänta tills det börjar rycka lite i fenorna igen. Just nu vill jag "boa" och gå i ide...om så i bara några dagar eller veckor...och sen är det dags igen...!?


Strålande sol & stingslig som en geting!




Jag vet att jag inte borde gnälla....jag skall ju vara tacksam..och det ÄR jag...men! Det är ju hur varmt som helst och jag är så illa tvungen att gå med maggördel UNDER kläderna. Den är såå effektiv och bra..tät och stödjande och tänker halva underkroppen, materialet är i lycra och elastan...underbart TÄT som sagt och fruktansvärt varm. Fy...f-n det  känns som om jag är inne i en mas ugn...suck!

Men jag tröstar mig med att jag kommer att bli så fin så. Speciellt när jag får undrande blickar  när min gördel lyser igenom linnen och andra tunna sommarplagg som man har sådana här dagar. - Ja ja tänker jag "du tror att jag har den här för att hålla in bilringen..men icke..här under finns minsann inga bilringar längre. Jag är platt och slätt som aldrig förr även om jag är tejpad (runt mitt snitt med kirurgtejp) och är svullen så har jag en plattare mage än någonsin så de så..

Mina egna tankar säger nog mer om mina nojjor än om dem. Snacka om att gå i försvarställning...det kan ju helt enkelt vara så att dom tittar för att linnet är fint eller så. Varför skall man/jag alltid utgå från att det är något fel?  Det är ju ungefär som när man får en komplimang och man tänker jaja det där säger du bara smickrare där. Men om någon säger något negativt så anses den kommentaren som visserligen lite taskig MEN ärlig!?

Varför tror man inte att den snälla kommentaren är ärlig och uppriktigt menad utan smicker och baktankar. Och kan det kanske inte vara så att den "ärliga" taskiga kommentaren bara är just taskig och inte grundar sig på något annat än ren och skär avundsjuka. Ja inte fasen vet jag...däremot så vet jag att just nu är tolkar jag folks blickar och kommentarer som negativa  (även det positiva). Det kan ju bero på värmen, gördeln en dålig dag taskigt självförtroende eller hela kittet.

Nåja snacka om att nojja in sin på oväsentligheter. Eller är det så att misstänksamhet och paranoida tankar är naturens sätt att hålla oss på mattan. För annars kan man tro att man ÄR något.."ödmjukhet" är en dygd det vet ju alla! Äsch jag är nog bara lite extra grinig och stingslig idag...men så är det ju också åska i luften!

Nyare inlägg
RSS 2.0