beautycode

Detta börjar bli riktigt pinsamt...eller det har nog varit det ett ganska bra tag nu.  Jag menar när skall jag bli vuxen nog och bestämma mig för vad det är jag VILL med mitt liv EGENTLIGEN!? Ena dagen så tycker jag att jag är i min "Prime" time och att jag "bara" har kommit halvvägs i livet. Ni vet den där känslan att " inget är omöjligt...och livet  är som ett smörgåsbord, det är bara att plocka ut det godaste och lämna det man inte gillar"...

Men i nästa andetag så kommer verkligheten i fatt mig. - Bea du är ingen "spring chicken" längre..väx upp och ta ditt ansvar! Allt KAN inte vara roligt , ibland måste man göra det tråkiga också !
Ja nu är det ju inte så att jag är helt tappad bakom en vagn. Det är klart att jag fattar att det är så..men mitt problem är och har alltid varit att jag INTE kan bestämma mig för EXAKT  vad det är som jag vill göra!

Tänk om jag hade varit mer målmedveten och fokuserad. Vad hade jag inte kunnat åstadkomma då!? Jag med min (stundtals) överskotts energi och verbala svada?? Nej mitt största problem är ju att jag VILL för MYCKET plus att jag tröttnar för snabbt. Sedan gör det ju inte saken bättre av att jag titt som tätt "bara" råkar snubbla över nya projekt som verkar vara såå himla intressanta. Med facit i hand så har ju det beteendet varit förödande för min karriär och ekonomi.
Det är ju rätt korkat att ständigt börja om från scratch eller hur. Varför kan inte jag jobba på ett och samma ställe i 25 år och få en guldklocka och vara nöjd med det. Herregud så mycket enklare livet hade varit då (och tråkigare)....*s*

Fördelen med mitt rastlösa "förändrings beteende" är att jag har lyckats att fostra tre stycken väldigt målmedvetna och plikttrogna barn. Som ALDRIG viker en millimeter från sin utstakad väg och som sätter en stor heder i att fullfölja allt som dom har bestämt sig för att göra. Min dotter Therese var bara 7 år när hon bestämt svarade att hon visste precis vad hon skulle bli när hon blev stor. Hon skulle bli advokat... - ja det är bra älskling svarade jag..det är bra att du vet vad du vill, men det finns så mycket spännande som du både kan och vill göra så det  behöver du inte bestämma redan nu!


Idag 25 år senare så är hon nästan där..hon har fullfölj sin ursprungsplan och är snart färdig jurist (redan i år).Inte bara det hon har fullföljt sin utbildning med topp resultat. Jag fattar inte hur hon har haft disciplinen att sitta med sina tegelstensböcker och rå plugga timme ut och timme in i veckor månader och år...puh! Jag blir matt av bara tanken...samtidigt som jag blir så imponerad över att hon HAR den disciplinen Hon kanske har fått det draget från sin far..kanske någon tänker torrt!? Ja kanske det..han har betydligt mycket mer disciplin än vad jag har..men å andra sidan det har ALLA som jag känner...*s* 


Eller ta min äldsta son Daniel som började planera sitt pensionssparande redan vid 14 års ålder! - Man måste tänka efter före sa han lillgammalt.  - Det är bra raring sa jag, - att du tänker så...men du är bara ett barn ..tids nog så hinner du spara, du skall inte tänka på sådant nu! Idag är han 28 år och behöver knappast bekymra sig över sin ålderdom..som ekonom så har han självklart sett om sitt hus. Själv så kommer jag säkert att få leta pantflaskor och äta kattmatt om jag inte "skärper" mig. Njae riktigt så illa kommer det nog inte att bli...faktum är att jag idag har min son Daniel som min ekonomiske rådgivare..synd bara att att han inte fick ta över min ekonomi redan när han var 14 (som han då ville). Ja då hade jag också haft mitt på det torra. Men bättre sent än aldrig!


Min yngsta som Calle som är 15, han har alltid varit klok som en bok och tittat förundrat på sin stirriga mamma med en blick som säger - mamma ta det lugnt du behöver inte göra så mycket! Redan som väldigt liten så sa han han - mamma varför bryr du dig så mycket om vad andra tycker och hur andra ser ut? Det viktigaste är ju vad du vill och att du mår bra det har du ju själv sagt !? Kloka barn eller hur? Eller är det så att min rastlösa omogna personlighet är nyckeln till deras motsatta beteende. Tja vad vet jag..fast jag skall ju inte sticka under stol med att jag är extremt stolt över mina välartade barn.Och att jag någonstans kan vara tacksam för att jag var så som jag är. För barn har ju en tendens att göra det motsatta..ponera att jag hade varit så som man"skulle"..ja då kanske dom hade varit lika rastlösa som jag..ve och fasa!
 
                         Daniel                     Théresè                   Calle
Mina tre högt älskade och välartade barn..( som alltid har stöttat mig i ALLA mina val....vad annat kan jag säga än TACK och jag lovar och svär att det skall bli ordning på mig med...så småning om...love u!)