beautycode

Helene & jag

I lördags så var jag på en kanontrevlig tjejmiddag hemma hos världens bästa Helene. En tillställning hemma hos baben från u- väsby är lika med succé. Helene hade fixat och donat och slagit knut på sig själv (som vanligt) för att vi skulle få en kanon kväll. Snygg som en filmstärna tog hon emot oss...inget hade lämnats åt slumpen.  Fräsch mat vackert dekorerat...nyttig och genomtänkt. Alla tänker ju på vad dom stoppar i sig..hallå vi är medvetna damer som tar hand om oss...men sedan så kan man ju alltid "unna" sig en och annan liten dessert..eller två..äsch fa f-n  man måste ju leva typ...*s*

Det är ungefär som med mig och bilkörning. Självklart så håller jag mig till lagar och förordningar.,,.jag håller ALLTID  hastighetsbegränsningen i tättbebyggt område (barn) nåja vuxna med för den delen. Sedan ställer man ju alltid bilen hemma när det är party och alkohol..ja ni vet sådana där självklara saker. Men så ibland så händer det att djävulen flyger i mig...(inträffar oftast när jag är på motorvägen) och å kör jag som en biltjuv bara för att det är så jäkla nice att dra på utav bara helsike.

Vad jag ville säga det var att när man vet hur man skall göra ja då kan man tillåta sig att skarva lite. För i det stora hela så är man ju så förbaskat ordentlig eftertänksam och klok liksom. Är det något jag har kommit till insikt om så är det devisen "bee where you are". Men det menar jag är det tjejmiddag så är det! Sitt inte och tjafsa och dra ner stämningen och ge alla andra dåligt samvete genom att påpeka  hur många kalorier det ena eller andra innehåller, Ät och håll käften...köp läget eller stanna hemma. Okej ..visst man kan ju gå på en diet eller har en anledning till varför man måste hålla igen. Fine with me...det händer..men gör ingen big deal av det. zipp it up var ståndaktig och ingen skada är skedd.

Nu var det egentligen tjejmiddagen i övrigt som jag skulle berätta om. Alla intressanta ämnen som avyttrades....allt från fantastiska män till idioterna och allt där i mellan ja ladies ni vet. Här var kloka Catrinine.(beteendevetare) yippie..kan det bli bättre. Drivna smarta Mia som har byggt upp en blomstrande  egen rörelse som är mycket lukrativ. Energiska Minna som är ett ess inom data och It branschen. Ett gäng slipade skönhetkonsulter som företräder...märken som Dior (Helene), Lancome, (Lisa) Georgio Armani (moi), Samt två finess damer av världklass.. Alex som är personlig tränar/modell och fitness expert. Angelika som har har tävlat på världsnivå och har x antal gulmedaljer som kvitton på att hon va och är fantastiskt duktig på det hon gör. Driftiga Madde som är spindeln i nätet på sitt företag och har tvärkoll på alla administrativa transaktioner på det stora bilföretaget.Två Annete..den ena är en grym säljare den andra arbetar inom bank och finans.  Urglammiga Lotta som bor i L.A och minglar med Brad Pitt och grabbarna bl.a...nej hon är ingen groupie utan en högt aktad affärskvinna vars familjeföretag står högt i kurs hos alla it stjärnor i Hollywood. Sist men inte minst charmiga söta Britta som är ett levande skolexempel på hur  SAS  service personal BORDE vara, alltid strålande glad och service minded.

By the way...alla är dessutom stolta mödrar som ser barnen som sin störta merit och prio...så visst är det mycket fokus på oss själva men vi behöver det just därför!

Ja ni fattar...mixen av ett gäng kloka galna roliga slarviga perfekta snygga pigga glada trötta slitna energiska damer är perfekt för den personliga utvecklingen..(ja vi har alla en liten del av ovanstående egenskaper. Men som tur är så är vi inte alla i samma sinnesstämning samtidigt) och det är väl en väldans tur...

Den frågan har jag fått x antal ggr genom åren. Tidigare så  blev jag lite störd och undrade.. - njae...jo kanske hur menar du?
- Jo men alla ser ju väldigt bra ut...och jag menar får man inte vara din kompis om man inte är snygg!?

Ehh...vad svarar man...spontant så kände jag att f-n vad "folk" är korkade..att dom orkar. Vad fasen spelar det för roll...jag väljer vänner efter personlighet och INTE efter utseende. För i helsike jag må vara utseendefixerad men "såå" jävla ytlig är jag INTE. Jag gillar trevliga sympatiska människor basta!!

Hmm..men idag så måste jag säga att frågan kanske inte är helt obefogad. Faktum är att när jag tänker efter...så stämmer det. Den ena är faktiskt snyggare än den andra, och så har det alltid varit. Från det att jag gick på lekis genom skolåren i tonåren och.... ja ta mig fasen det stämmer!?  Ja men det har "bara" blivit så...det är ju  inte så att jag medvetet har "sållat" eller!?




Men vad beror det på?
Är det så att jag vill höja min egen status genom att sola mig i glansen av deras skönhet.?
Eller är det för att jag är en sådan "utpräglad  estet?
Är det för att jag har en "störd" verklighet uppfattning?
Det kan ju inte bara vara att jag är yrkesskadad...för jag har ju alltid varit så här!?
Är det Barbies fel?
Eller har jag bara haft en jäkla tur och bara snubblat över vackra människor?


Jaa...mina vänner jag vet inte. Men jag vet en sak som jag ser som en tydlig röd tråd och gemensam nämnare  genom åren. Och det är det faktum att ALLA mina kompisar som jag  har umgåtts och umgås med  är först och främst människor som jag trivs att vara tillsammans med! Min egen personliga tes är..om man nu skall ta till en sliten klyscha är den..att skönheten kommer innefrån. Skall jag beskriva en typisk Bea kompis så är det  främst en kul klok varm generös sympatisk positiv stark kvinna med skinn på näsan . En  riktigt bra medmänniska  helt enkelt...det ena behöver inte utesluta det andra: Är du en varm klok generös schysst människa så är/blir du snygg!  Nej mina vänner ni är så betydligt mycket mer än "bara" snygga,,,,och jag är förbaskat glad stolt och privilegierade för att jag får vara ERAN kompis.

Häpp!!





 
 

Hm...det är märkligt!  För två år sedan var jag för gammal..för fet och det var dags att "köpa" läget!  Med andra ord..jag borde inse att jag gjort mitt!! Inte för att någon sade det rakt ut...men undertonen var rätt tydlig. Men det som var nästan ännu värre var ju att jag började nästan tycka det själv också. Vet inte om det var jag själv som signalerade det och på så sätt fick det bemötandet tillbaka. Eller om det var tvärtom. och hur märkte jag det då?

Jo jag kunde få kommentarer som att "du kanske skulle göra något annat. än arbeta med mode & skönhet". Eller " känns det inte tufft att arbeta och möta så många unga vackra människor"... Ja man behöver ju inte vara någon Einstein för att förstå "undertonen" i det budskapet. Eller en del väninnor som antydde att jag hade allt för höga krav när det gällde män.."du kanske skulle sänka din kravspec och sikta in dig på lite mer "vanliga" män/mindre attraktiva"

Idag så låter det helt annorlunda. Folk i allmänhet är snällare och trevligare..jag får fler vänliga blickar och glada leenden. Jag är mer intressant på alla sätt och vis. Jag har inte förkovrat mig ett dugg och jag är exakt samma människa till och med 2 år äldre! Helt plötsligt så är ja helt rätt., och får kommentarer som "du är som klippt och skuren för att jobba med mode & skönhet".  "du kan ju inte ha en "vanlig" man du måste ju ha en stark karismatisk framgångsrik man".

Jag borde inte vara förvånad...jag om någon borde fattat hur det skulle bli. Herregud jag har ju spenderat  30 år i mode och skönhetsbranschen och VET ju att ytan är såååå viktig. Men någonstans så har jag väl förträngt det...speciellt när det gäller mig själv. Kanske av ren självbevarelsedrift för att orka arbeta med mode och skönhet "trots" att jag inte själv höll "måttet". Men på något sätt så hade jag ändå  "fräckheten" att sticka ut och tycka att jag var väl helt okej! Jag kunde till och med tycka att jag var RIKTIGT charmig när jag var på det humöret!

Dessutom så har jag aldrig haft problem med män, oavsett vilken storlek jag har haft. Det är bara kvinnor som tydligt har stört sig på min storlek och kommit med kommentarer som "känner du dig inte osäker på honom han ser ju så bra ut" ...det man ville säga var HUR KAN DU SOM ÄR SÅ FET FÅ EN SÅDAN ATTRAKTIV MAN! Den stora skillnaden nu är att det är en helt NY grupp av män som visar mig intresse nu. Det är speciellt tydligt bland vissa som knappt har tittat eller pratat med mig genom åren. Som helt plötsligt  nu vill på skina att dom ALLTID har tyckt att jag var en väldigt spännande och attraktiv kvinna...yeah right!

Jag hade aldrig kunnat förseställa mig att jag skulle bli så annorlunda bemött "bara" för att jag har gått ner i vikt.  Ett annat exempel är min sura granne som börjat hälsa. Han som alltid tittade åt ett annat håll när man passerade honom. Han inte bara hälsar utan han ler insmickrande och signalerar tydligt att han är "öppen" för kontakt. Klart jag vet att man drar mer pluspoäng om man är smal än om man är fet.. Men vad fasen jag är ju SAMMA person..inte charmigare smartare eller intressantare. Det enda som har hänt är att jag har gått ner i vikt. Jag ville nog inte erkänna det tidigare för jag trodde verkligen att jag dög som jag var..visserligen aningen föör fet och föör gammal..men ändå en rätt hyfsad charmig kvinna i mina bästa år. Jag var väl lite som Karlson på taket ni vet. ..*s*.
Men oavsett vad jag själv tycker och tänker om saken så är det en sak som är säker, ju lägre vikt du har desto större status får du, trist men sant!

www.beautycode.blogg.se

Nu är det två år sedan (nov 06) jag rullades in i operationssalen för att genomgå en gastric bypass (magsäcks förminskning). Det var inte en dag för tidigt, jag var smällfet, deprimerad och så jäv-la less på mig själv så det fanns inte!

Där låg jag nu som en strandad val och stirrade upp i taket och funderade hur i helvetet kunde det gå så här långt. Det värsta som kunde hända hade hänt...fet ful och uträknad en riktig  jävla loser som inte hade disciplin nog att äta vettigt och motionera. För det var ju bara det handlade om eller...!?
 
Det var ju knappast så att jag inte visste hur man skulle göra för att gå ner i vikt. Herre gud jag var och är ju ett vandrande uppslagsverk i ämnet viktminskning. Det fanns ju inte en kur eller diet som jag inte hade provat och helt korkad va jag ju inte..kroppen måste ju förbränna mer kalorier än den tog in om den skulle kunna ha en chans att hålla formen klart att jag visste det! Periodvis så hade jag farit runt som ett skållat troll och tränat 5-6 dagar i veckan, och periodvis så hade jag ätit rätt och välbalanserat enligt tallriksmodellen och varit så duktig såå. Men där i mellan hade jag fullständigt ballat ur.

I min värld så var det antingen eller. Gick man på diet så gick man på diet, och då var jag stenhård mot mig själv. Men som alla vet hur länge orkar man hålla på att späka sig!? Tjaa.. i mitt fall så hade jag både korta och långa perioder  där jag var fullständigt fokuserad på att uppnå "perfektion". Under dessa perioder gick jag ju alltid ner i vikt, men så fort jag la av (och det gjorde jag ju alltid) ja då gick jag ju upp igen. Dels det jag gått ner plus lite till..ner 5 upp 7, ner 10 upp 15, ner 20 upp 30 osv ...o.s.v.. Så helt krasst anledningen till att jag nu låg här det var helt enkelt att jag hade bantat mig fet! Nu var jag inte längre lite gulligt mullig eller kraftig nej jag var riktigt fet. Jag vägde 133,3 kg !!

Jag som en gång varit en spinkig liten "negerunge" som alla snälla tanter vill mata bara för att de trodde att jag kom från Biafra. Jag var aldrig något knubbigt barn utan snarare tvärtom...min viktresa började när jag vid 13 års ålder började på bröst, höfter , rumpa och lår. Jag transformerades från ett gängligt föl till en "fet kossa" i mina egna ögon. Självklart så var det inte så...jag va/är 176 cm lång och vägde då 63 kg! Men i "min" värld så var det likvärdigt med 163 kg för det var så jag kände mig när jag tittade på "missfostret" i spegel. Nåja gott folk...det där är historia nu...men där har ni orsaken till mitt eviga jojande..det började där.

 
"lilla" moi go o glad som kexchoklad...size 50
(många kexckoklad var det...*s*)

Och här är jag nu... 2 år senare och 50 kg smalare. Bea i dag och Bea då är två helt olika personer åtminstone om man ser till det yttre. Men den stora utmaningen har jag framför mig, nämligen att få insidan mitt psyke att synka med min nya fysik, och det är ingen lek det skall gudarna veta!
 
Size 42 i dagsläget....räknar med att tappa ca 8 kg till innan kroppen är "nöjd".
Vi har ju alla en "inprogramerad" naturlig vikt där kroppen vill och skall vara beroende på längd, benstomme, muskelmassa ålder osv. Hade jag vägt 63 kg idag så hade jag sett undernärd ut....hm..tänk hur det kan bli! Minimum vikt för mig idag är 70 kg och max 75 kg..nu står vågen på 83...alltså väger jag  20 kg mer än vad jag gjorde när jag började banta. Jag är ingen sylfid..och vill inte heller bli det. Är nöjd om jag tappar mina sista 8 kg. Vid min ålder är det INTE klädsamt att bli för smal...jag blir lätt hålögd och urgröpt i ansiktet. Jag ser smalare ut än vad jag är..så idag skiter jag i vågen och litar på att kroppen sköter sig själv. .(förutsatt att jag inte ballar ur förstås..haha.

Mitt allra första möte med den glamourösa världen, började redan vid tre års ålder när jag fick jag min första Barbiedocka.  Det var då jag bestämde mig. - När jag blir stor, ja då  skall  jag arbeta med fina tanter, och göra dem lika fina som Barbie! Då var fin som Barbie lika med långt blankt rakt blont hår som fladdrade i vinden. Stora blåa ögon en pytteliten spetsig uppnäsa, liten välformad mun, en slank kropp med lååånga ben extremt smal midja och toppiga förhållandevis stora bröst. Där satt jag en liten mager negerunge med platt näsa och krulligt torrt hår som inte rörde sig en millimeter om det så blåste orkanstyrka. Idag har jag slutit fred med mig själv och är stolt över mina afrikanska rötter. Men då ja...då var det tufft att inse att jag aldrig aldrig någonsin kommer att se ut som Barbie hur jag än bär mig åt. Nu för tiden finns det tack o lov en Barbie för alla olika folkslag. Hm...jag tror faktiskt att jag skall ta och köpa mig en brun Barbie. Det är jag fasiken skyldig "lilla" Beatrice. Men det är synd och skam att det skulle ta mig 30 år att fatta den grejen, men hey...bättre sent än aldrig!!

Klasiska beauties för mig som barn.


Vackra kvinnor för mig under min uppväxt

And some brownbeauties...det tog ett tag innan jag upptäckte dem. Det var nog i senare tonåren...snacka om skev världsbild!

Några av mina favvisar idag..herregud det finns sååå många vackra kvinnor!

 Ja ni ser...jag är helt fascinerad av vackar människor och dess symetri harmoni och balans. Men det jäkliga är ju att hur jag än fixar oxh trixar så kommer jag aldrig i närheten av dessa. Men det gör inget för det stimulerar och motiverar mig att göra MITT allra bästa med mina förutsättningar. Jag blir GLAD och barnsligt upprymd när jag ser en vacker kvinna OCH man för den delen också. Jag är en esteet som älskar vacker konst, inredning, vackra miljöer, kläder osv..osv konstigare än så är det inte.