Bukplastik

Många är ni som har uppmärksammat inslaget om mig i Aftonbladet. Jag tackar för alla gulliga och vänliga brev/mail..och ber om ursäkt att jag inte har haft möjlighet att svara alla som funderar på att eventuellt göra en gastric bypas eller behöver bli av med er överskottshud. Så för alla er som undrar vart jag tycker att ni skall vända er så säger jag bara Akademikliniken!  Varför...jo för du blir vänligt och respektfullt bemött..dom har en kunskap erfarenhet och expertis som få andra har när det gäller!  Den bredd och stöd som man/du behöver från rådgivning, dietist.,överviktskirurgi(om det är det du behöver) till rekonstruktiv och rena kosmetiska sk. skönhetsoperationer/ingrepp.  Jag VET att det är såå viktigt att man hamnar RÄTT från början för annars kan det minst sagt bli knepeigt!
Mitt mision in life är att hjälpa mina bröder och medsystrar att få en ett normalt förhållande till sin kropp!
För mig tog det alldeles fööör lång tid!
Men nu så...;)

Se även länk nedan under arkiv. Bilder på mig före och efter finner du också i mitt arkiv.
Fortsätt gärna att fråga mig och berätta om ERA erfarenheter.
Jag återkommer med fler bilder när jag har läkt klart!
Stor kram/Bea


Vår höst 07 & 08



Oktober 2008

Här syns det stor skillnad det ser t.o.m jag!
Här ovan är vår och höst i år 08

Ja en riktig rullta var jag våren 07 och då har jag ändå gått ner en 25 kg på den övre raden.
 Nedan så är det höst och det skiljer väl en 10-15 kg mellan våren och hösten.
Från hösten 07 till hösten 08 så skiljer det inte så mycket men en sisådär 10 kg är det allt ändå!

Nov 06 start "go o gald so kexchochlad"..(133 kg) men jag saknar mina runda kinder..haha, & aug 08

Oktober 08 , - 5 kg minus sedan aug, nu har jag "bara" 5kg KVAR!
Men jag har ingen brådska räknar med att det är borta till nästa sommar..jag går inte ner så mycket nu max 0,5 kg i månadeni, men vissa månader  kan det "smälla" till och jag rasar ett helt kg! Men mer än så är det inte nu. För ju närmre min naturligare vikt (där jag var när jag innan jag började joja upp o ner) jag kommer desto saktare går det. Men det är ju precis så som det skall vara eller hur!?
är 176 cm och skall ligga mellan 66-72 kg


Minus 4 kg på 3 timmar!!!

Japp du läste rätt....det är helt sjukt att det är fysiskt möjligt!?  Nej det är ingen ny sensationell diet/metod, det handlar om att jag samlar på mig stora mängder vätska/ödem. Jag har haft problem med detta ändå sedan jag tog bort min livmoder för 8 års sedan (pga av myomer). Jag vet inte vad det har för samband bara att efter den operationen så fick jag problem med vätskeansamlingar i samband med min ägglossning /mensperioder. Nej jag blöder ju inte längre men jag har kvar alla andra symptom som kommer vid mens. Mitt sötsug blir VÄRRE än någonsin just då, jag svullnar blir fumlig får finnar och extra känslig och tjurig. Snacka om blåsning...jag trodde att i och med att man tog bort livmodern och mensen/blödandet upphörde så skulle ALLA andra PMS problem försvinna. Jo visst tjena...jag har exakt samma känningar som innan det enda skillnaden är ju "bara" att jag inte blöder...men nu efter 8 år så måste jag villigt erkänna att det var inte mina kraftiga blödningar som var problemet utan allt det andra! Jag har kvar mina äggstockar och jag känner varje månad att det är någon slags "obalans" äggen har ju ingenstans att ta"vägen"...*s*..kroppen gillar inte att man tar bort stora organ som faktiskt HAR en funktion. Sedan jag gjorde min magsägsoperation så märks det ÄNNU tydligare. Det är TVÅ stora ingrepp som påverkar kroppens naturliga "flöde".

Så vad gör jag...jo en gång i månaden så tar jag vätskedrivande när det är som värst. Det är tvunget jag sväller upp som en ballongfisk...huvudet känns som en tryckkokare och ögonen är nästan på väg ut ur sina hålor. Jag känner mig som Marge Simpson, men så tar jag mina tabletter och efter 3 timmar av intensivt kissande så är svullnaden nere och överskottsvättskan borta. OBS! Detta är inget jag rekommenderar någon att laborera med..för kraftig vätskeförlust för snabbt kan vara skadligt (eller det är det) men då får jag väga det mot att må dåligt. Njurana tar stryk och man kalkas ur...självklart så har jag min Dr godkännande på att jag får/måste göra detta. Men jag tänkte att jag bara måste tala om det för det är oootroligt att det kan bli så!! Jag är som Barbapappa...igår fick jag inte på mig jeansen idag är dom för stora, kroppen är fantastisk alla organ och mekanismer hänger ihop. Fungerar inte det ena så funkar inte det andra så enkelt är det. Jo jag vet att en balanserad kost är A och O..men det är lätt att säga när sockerdemonen knackar på axeln...*s*

Detoxa "sockerdemomen"


                                                                                 
Mitt alterego "sockerdemonen"

Nä nu är det dags igen. magsäcksop eller inte jag är sockerberoende och på sista tiden har det varit lite väääl mkt sött.
Sjukt...jag kan inte  äta särskilt mycket och behöver all den näring som kroppen kan få. Men likt förbaskat så kickar sockeraoutopiloten på...och skriker jag MÅSTE ha socker annars DÖÖÖR jag. Visst är det gott för stunden men sedan blir jag ännu tröttare och får ont i huvudet. Jag blir ju inte tjock...men jag mår ju inte bra. Varför kan man inte operera bort "destruktiva" tankar i hjärnan..dom verkar leva sitt eget liv. Jag kan vara så förnuftig och klok i flera veckor ja t.o.m månader. Men sen out of the blue..så kommer sockerdemonen och KRÄVER sitt.. Nåja var bara tvungen att gnälla ur mig lite..skall försöka att vara MEDVETET kostmedveten. Jag kan fasiken inte lita på att det går av sig själv. Min sockerdemon har en VÄLDIGT stark villja..så nu är det dags för en fajt IGEN!!!

Dumping

Nej det handlar inte om att bli dumpad av någon man...*s* Nope detta är något som jag dagligen känner av och är en av det vanligaste besvären som kommer med GBP. Det sägs att det skall avta så småningom...hoppas förr än senare för det är väldigt obehagligt.


Dumping
Måltidsrelaterade besvär hos patienter som genomgått operation av magsäcken eller så kallad vagotomi. Dumpingbesvär anses bero på att magsäcken tömmer sig alltför hastigt, varvid tunntarmen överbelastas. Besvären kan komma genast efter måltiden (tidig dumping) eller l - 2 timmar senare (sen dumping). Fyllnadskänsla, illamående, uppkastningar, hjärtklappning och svaghetskänsla är vanliga symptom Besvären kan lindras med lämplig diet.

Om någon har tips på vad en "lämplig" diet är så tas det tacksamt emot...*s*


Jojo...upp och ner


Kirsty Alley



Oprah Nu



Och för 2 år sedan


Janet med och utan magrutor

Janet Jackson



Moi i Juni 2006



Moi i Juni 2008

Jag hoppas verkligen att jag är nere för att stanna. Men när jag ser dessa vackra damer ovan som precis som jag jojat upp och ner genom åren och varje gång som dom/jag har kommit ner. Så har man svurit att detta var ABSOLUT sista gången som jag gick ner. Och lik förbaskat så smyger kg för kg på igen. För varje gång du går ner så går det dubbelt så fort att gå upp igen känns det som. Det är många som INTE förstår att det är möjligt och att man kan "tillåta" sig att gå upp. Ja jag önskar att jag hade något enkelt svar på det men det har jag inte. Min och dessa damers största fiende är nog våra egna tankar. Problemet sitter i huvudet eller i den bristande självkänslan som är så bräcklig och påverkbar åt det ena eller det andra hållet. Tack vare min GBP så kan jag vara nästan 100% säker på att det faktiskt kommer att vara sista gången. Men jag kan ändå inte bara koppla av och tro att det skulle vara så enkelt även fast min operation gör det nästan fysiskt omöjligt att bli fet igen. Men visst är det underligt att Oprah har gått upp igen det ryktas ju att även hon har gjort en GBP. Men vem har sagt att livet är enkelt....*s*



Bra information finns

För alla er som frågar om hur det går till osv så kan jag rekommenderar er att gå in på www.viktop.se  eller till www.ak.se .
Har du ett BMI som ligger runt 35  och över så är du helt klart hälsovådligt överviktig och kan få hjälp via landstinget. Det tar tid och du måste först få en remiss från din husläkare. Har du ett lägre BMI 30-35 så är du ju också kraftigt överviktig...under 30 så kanske inte en gastric bypass op inte det bästa alternativet . Där rekommenerar jag GI och vanlig vardagsmotion/promenader en magsäcksop är det allra sista man tar till när man har provat ALLT annat och INGET fungerar!  Men det kan ändå vara så att du kan vara berättigad till en op även fast du inte är extremt fet, om det finns andra hälso problem som kan kopplas direkt till övervikten. Tex diabetes 2, hjärt och kärlproblem grava psykiska problem osv. Alla har vi olika mått på vad som är ett allvarligt problem. Men tala först och främst med din husläkare om du vill ha hjälp via landstinget. För er som INTE orkar vänta i flera år och har möjlighet att privat bekosta er operation så rekommenderar jag varmt Akademikliniken som har en hel arsenal av dietister,och experter på obesitas/sjuklig övervikt samt ett gäng extremt kunniga och skickliga kirurger som kan "ta hand om" /operera bort din överskotts hud då du har gått ner från din svåra övervikt. Räkna med att det tar upp till 1-2 år att gå ner plus att du helst skall stå still på din nya vikt i minst 6 månader innan man tar bort överskotts huden. Det är flera anledningar till det, dels så skall man vara klar med sin viktminskning men sedan är det också så att huden i vissa fall drar ihop sig själv  (hur mycket är helt individuellt, men all hud går självklart inte tillbaka av sig självt) och det tar sin tid. Plus att du självklart får ett bättre slutresultat om du väntar tills du är helt klar med din viktminskning. Hade jag haft råd så hade jag kontakta Akademikliniken direkt det hade sparat mig en massa tid och lidande...men bättre sent än aldrig.  OBS! GBS är inget för dig som inbillar dig att du kan leva lika osunt som tidigare och "bara" ser det som en genväg att rasa i vikt utan ansträngning och tror att  du kan fortsätta med samma skräpmat fast "bara" äta mindre. Efter en GBP op år det extremt viktigt att följa de direktiv som gäller om du inte vill råka ut för otrevliga "överraskningar".  Det går INTE att äta lika osunt som tidigare, även om det "bara" är lite det straffar sig direkt !!!!!!!
Hoppas att ni får nytta av min information lycka till!


Chattar..



Hm..helt otroligt hur många det är som känner igen sig i min story.

Tack alla snälla rara gulliga för ert stöd och support
det betyder mycket för mig skall ni veta!
Kram/Bea

Före & efter



Jo visst är det skillnad! Men jag kan tala om att sedan efter bilden togs i aug, så har jag tappat ytterligare 6 kg!
Tufft att se sig i själv i tidningen...även fast det är välskrivet och att jag står för allt som står där. Så är det ändå tufft att se sig själv i allt annat än smickrande bilder. Men jag gör det av flera skäl dels för att berätta min story och på så sätt förhoppningsvis inspirera och motivera andra, och dels för att det är helt fantastiskt att man KAN göra dessa typer av ingrepp och att det faktiskt funkar!!



Men allra mest så är jag helt fascinerad över Dr Jan Jernbeck på Akademikliniken som trots utgångsläget har lyckats att vrida klockan tillbaka sisådär en 25 år, och ge mig en snygg silhuett/figur. Jag förstod att det skulle bli bra eller bättre...men jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli sååå här bra! !!! Jag är ju inte riktigt klar ännu. jag läker fortfarande och det blir bara finare och finare för varje vecka som går,är färdig läkt i december. (lovar att återkomma med bilder då). Tack vare  Dr. Jernbecks "magiska händer"/yrkesskicklighet så har jag fått "tillbaka" min kropp. Förstår ni hur underbart det är...!?? Man måste nog ha varit i min situation för att förstå min lycko/frihets och tacksamhets känsla.
Tack Dr. J du är bara bäst!!!

Spegel spegel på väggen där




Det är märkligt men när jag tittar mig i spegeln så ser jag mig själv så som jag alltid har sett ut. Men jag ser ju inte riktigt likadan ut som jag gjorde för tex 1,5 år sedan. Jag vet det och jag kan se det när jag jämför bilder...men när jag tittar mig i spegeln så ser jag ingen skillnad.

Förmodligen så är det samma mekanism som gör att  man får ätsstörningar. Antingen så ser man sig själv som fetare eller också så ser man sig sig själv så som man VILL se sig. När jag var som allra fetast  så tänkte jag att inne i denna "mulliga"  obs! inte feta kropp finns det en smalis som vill ut typ. Det var nog min räddning för hade jag verkligen sett det jag ser nu, med hjälp av fotografier så hade jag förmodligen gjort processen kort och lämnat detta jordeliv. Njae nu kanske jag överdrev en "smula"..men faktum är att jag skulle nog ha brutit ihop fullständigt.

Nu för tiden händer det  rätt ofta att en och annan tittar lite försynt och undrande med en blick som säger. - Är det Bea eller!? I början blev jag lite förvånad och irriterad. För snälla...sådan skillnad var det väl inte?. Men NU ja nu har poletten trillat ner. Nu kan jag själv se (med hjälp av foton) att det ÄR skillnad. Men inte när jag tittar i spegeln...hmm...strange.

Det är samma sak när jag tittar på gamla foton. Bea som tonåring i 20, 30 eller i tidiga 40 års åldern. Det spelar ingen roll hur gammal jag är. Just DÅ i den stunden när jag har sett mig i spegeln så har jag INTE sett det som jag sedan flera år senare ser på foton. Och då så är det nästan alltid med en positiv förvåning om att VA jag så ju riktigt trevlig ut då..inte alls så illa som jag trodde.  Genomgående så har jag tyckt att jag var fulare och fetare än vad jag var. Och När jag verkligen var som fetast så slog en annan försvars mekanism in..äsch sååå illa är det väl inte.

Varför skall det vara så otroligt svårt att se sig så som andra ser en?

Måste jag alltid ha svart på vitt för att fatta med hjälp av före och efter foton!? Tänk vad enkelt livet vore om man såg saker och ting så som dom faktiskt är och INTE vad man tror att det är, pga dåligt självförtroende eller störd verklighets uppfattning!

XXL-XL-L-M &...


Är stl XXL på det övre bilderna (vår 07). XL på det nedre (höst 07)

kom precis hem från Di bella speto...det är en dammode butik i Hammarbysjö stad. Jag brukar gå mannekäng där ibland. Susanne som har butiken var tidigare butikschef för Modevillan och slutade för att öppna eget. Det gjorde hon helt rätt i..hon är som klippt och skuren som butiksägarinna.  Oavsett storlek så har har ju haft föremånen att gå mannekäng...(ja det heter så...sååå gammal är jag...*s*) i flera år. Dom senaste 10 åren har jag varit en plus size model...alla andra modeller/mannekänger är stl 36-38 och jag har varit 40-42-44-46-48 och på slutet en stl 50!!  Jag måste säga att jag har haft turen att få jobba trots att jag INTE låg innanför mallen. Men jag måste också säga att jag har också varit förbaskat modig. Det är ju inte så där jääääte kul att vara den enda "plus" tjocka modellen bland ett gäng minst sagt smäckra gaseller. Men det har kompenserats av att publiken har älskat att se att det finns någon som ser ut som dem och till och med ännuvärre...*s* 

här är jag stl XL-L (vår 08)

Det sista åren har jag varit stl xxl som gått ner til xl...för att så sent som i våras vara en stl L...men nu i kväll..ja nu så kommer jag i medium! Det är helt otroligt...men kanske inte så där jättebra ur jobb synpunkt. Som plusmodell så har jag inte haft speciellt mycket konkurrens Det är inte så lätt att få tag på plusmodeller, det finns ju massor av söta runda tjejer. Men som plusmodell så skall du vara lika lång som det smala OCH du måste vara proportionerligt stor...dvs..fettet skall vara jämt fördelat. Är du en 42 så är du...du får inte vara större upptill eller större nertill. Det måste vara jämt fördelat..fettet alltså. Jag hade turen att gå upp jämt...*s*. MEN nu...ja nu är det en annan femma jag är betydligt mindre upptill och större nertill..tricky! Skulle jag dessutom gå ner mer i vikt nu ja då är jag ju ingen plusare längre...och då ja då har jag ju huuur mycket konkurrens som helst. Nu är jag en stl 42..men 40 upptill...och nu är jag inte särskilt tjock längre utan snarare normal. Vill jag vara med på "catwalken" så får jag inte bli smalare..för då är jag ju inte speciell längre. Varför skall man ta en 48 årig modell i stl 38 när du kan få en 28 årig yngre och fräschare upplaga. Jag har klarat mig så länge TACK vare ATT jag är en plusmodell och dom är som sagt sällsynta. Hur som helst så tycker jag att det är sjukt kul att gå visningar..(mitt uppmärksamhets behov får sig en rejäl kick). Den positiva respons som jag får av publiken den är värd hur mycket som helst. Speciellt när man står där i kulissen och tittat på alla andra snygga smala och vet att du är den enda stora. Men jag knycker på nacken och sträcker lite extra på mig...och laddar upp ett extra brett leende och tänker att jag är så bra som bara jag kan vara...och så går jag ut och möter idel glada varma leenden. Tänk om alla "plusare" fick chansen..det skulle ge dem så mycket. Jag är tacksam att jag har haft den möjligheten...och jag hoppas att jag får vara med ett tag till...bara jag inte blir för smal..*s*. Snacka om ombytta roller....

1. Dagen före op nov 06. 2. Ett år senare nov 07. 3 .18 mån senare

Lovar att visa bilder från kvällens visning här så ni ser min transformering.

Nä Bea move your ass!

Vet inte vad som hände..men jag fick plötsligen en enorm energikick! Vad kom den ifrån!? Har nu farit runt och tvättat, städat och skall nu ge mig ut i spåret. What vad hände..jaa du sug på den du!??  (Blev väl lite påverkad av min kompis Lena...tack vännen!) Samt av det faktum att jag INTE har rört på fläsket på hur länge som helst. Såg bilderna från Lilans bröllop (som jag skall lägga upp i kväll) och så till min fasa att jag FORTFARANDE  hade valkar på ryggen (vad fasen...trodde ju att dom (akademikliniken) hade sugit bort späcket ju). Well..det är bara att inse att det finns inga genvägar..vill man vara fin så får man snällt se till att  röra på fläsket!
Häpp!


Wow jag ser mina höftben!

Nu har det gått två månader sedan jag gjorde min bukplastik. Det är helt fantastiskt jag är helt platt OCH jag kan se mina höftben!!!! Det har jag inte gjort på 15 år...fattar ni vilken känsla. Tänk att man kan känna en sådan lycka inför en sådan "simpel" sak. Och då skall ni veta att läkeprocessen tar 6 månader...det innebär att det fortfarande händer saker. Redan nu så har mitt midjemått minskat med 10 cm...(sedan jag var som fetast midjan nu minus 45 cm ). Jag har fortfarande kirurgtejp runt hela operations ärret och det skall jag ha 4 månader till (för att minimera ärren).

Jag skall försöka att ladda upp lite mobilfoton så att ni kan se bilderna tagna före op..och dags färska. Idag två månader senare är det en underbara känsla men det först 4 veckorna var ett rent h-vete. Men ni vet skall man vara fin så....

Äta rätt är inte alltid så lätt!



Det har nu gått dryg 1,5 sedan min gastric bypas operation (magsäcks förminskning) gjordes. Trots det så har jag ännu inte riktigt lärt mig att äta 100 % rätt än!
Jag vet att det kanske låter konstigt, men tänk efter... Jag har haft ett stört mat beteende i 35 år!! Visserligen så har man permanent minskat min magsäck,
och det gör att jag blir lätt mätt. Men man har INTE raderat min "hårdisk" dvs mitt matbeteende styrs ju av min hjärna och DEN fungerar tyvärr likadant som tidigare.
Är jag ledsen vill jag äta, är jag glad, vill jag "fira" något, är jag nervös och behöver "lugna" ner mig vill jag äta osv osv....

Min absolut största utmaning nu är att inte låta mig styras av min känslomässiga "autopilot". För gör jag det ..ja då jäklar blir det inte så kul. Jag vet ju det men det  är
så  lät att  "bara" ta den där kakan eller chokladbiten. Många gånger så tar jag den utan att jag tänker på det. Men det dröjer inte många minuter innan jag blir varse om mitt
misstag. Äter jag för mycket socker så drabbas jag av hjärtklappning svettningar yrsel och värsta fall (vilket har hänt några gånger) kan jag svimma, är maten för fet så får jag
fruktansvärda kramper och illamående. Samma sak med snabba kol hydrater...(dom sväller ju i magen) så även väldigt lite blir snabbt mycket när det väl är i magen.

Till min stora glädja så ser jag ändå sakta men säkert  att jag håller på att göra en beteende förändring. Det kan gå veckor utan att  min gamla "aoutopilot" slår på och jag äter bra
och framför allt REGELBUNDET. Sedan så kanske jag hamnar i en stress period...och då märker jag att det händer något. Det är när jag t.ex inte "hinner" äta eller väljer att
vänta till ett senare tillfälle. Det är bara att inse...det finns inga genvägar, kroppen vill och måste ha frukost  lunch och middag på bestämda tider. Blodsockret skall ligga på
en jämn nivå...och det gör det bara jag äter vettigt (GI) och på bestämda tider.  Dom säger att det tar ca 3 år för kroppen och psyket att synka ihop sig efter en gastric bypass
tack och lov så har jag kommit mer än halvvägs.
















































































Lägre vikt = högre status



Hm...det är märkligt!  För två år sedan var jag för gammal..för fet och det var dags att "köpa" läget!  Med andra ord..jag borde inse att jag gjort mitt!! Inte för att någon sade det rakt ut...men undertonen var rätt tydlig. Men det som var nästan ännu värre var ju att jag började nästan tycka det själv också. Vet inte om det var jag själv som signalerade det och på så sätt fick det bemötandet tillbaka. Eller om det var tvärtom. och hur märkte jag det då?

Jo jag kunde få kommentarer som att "du kanske skulle göra något annat. än arbeta med mode & skönhet". Eller " känns det inte tufft att arbeta och möta så många unga vackra människor"... Ja man behöver ju inte vara någon Einstein för att förstå "undertonen" i det budskapet. Eller en del väninnor som antydde att jag hade allt för höga krav när det gällde män.."du kanske skulle sänka din kravspec och sikta in dig på lite mer "vanliga" män/mindre attraktiva"

Idag så låter det helt annorlunda. Folk i allmänhet är snällare och trevligare..jag får fler vänliga blickar och glada leenden. Jag är mer intressant på alla sätt och vis. Jag har inte förkovrat mig ett dugg och jag är exakt samma människa till och med 2 år äldre! Helt plötsligt så är ja helt rätt., och får kommentarer som "du är som klippt och skuren för att jobba med mode & skönhet".  "du kan ju inte ha en "vanlig" man du måste ju ha en stark karismatisk framgångsrik man".

Jag borde inte vara förvånad...jag om någon borde fattat hur det skulle bli. Herregud jag har ju spenderat  30 år i mode och skönhetsbranschen och VET ju att ytan är såååå viktig. Men någonstans så har jag väl förträngt det...speciellt när det gäller mig själv. Kanske av ren självbevarelsedrift för att orka arbeta med mode och skönhet "trots" att jag inte själv höll "måttet". Men på något sätt så hade jag ändå  "fräckheten" att sticka ut och tycka att jag var väl helt okej! Jag kunde till och med tycka att jag var RIKTIGT charmig när jag var på det humöret!

Dessutom så har jag aldrig haft problem med män, oavsett vilken storlek jag har haft. Det är bara kvinnor som tydligt har stört sig på min storlek och kommit med kommentarer som "känner du dig inte osäker på honom han ser ju så bra ut" ...det man ville säga var HUR KAN DU SOM ÄR SÅ FET FÅ EN SÅDAN ATTRAKTIV MAN! Den stora skillnaden nu är att det är en helt NY grupp av män som visar mig intresse nu. Det är speciellt tydligt bland vissa som knappt har tittat eller pratat med mig genom åren. Som helt plötsligt  nu vill på skina att dom ALLTID har tyckt att jag var en väldigt spännande och attraktiv kvinna...yeah right!

Jag hade aldrig kunnat förseställa mig att jag skulle bli så annorlunda bemött "bara" för att jag har gått ner i vikt.  Ett annat exempel är min sura granne som börjat hälsa. Han som alltid tittade åt ett annat håll när man passerade honom. Han inte bara hälsar utan han ler insmickrande och signalerar tydligt att han är "öppen" för kontakt. Klart jag vet att man drar mer pluspoäng om man är smal än om man är fet.. Men vad fasen jag är ju SAMMA person..inte charmigare smartare eller intressantare. Det enda som har hänt är att jag har gått ner i vikt. Jag ville nog inte erkänna det tidigare för jag trodde verkligen att jag dög som jag var..visserligen aningen föör fet och föör gammal..men ändå en rätt hyfsad charmig kvinna i mina bästa år. Jag var väl lite som Karlson på taket ni vet. ..*s*.
Men oavsett vad jag själv tycker och tänker om saken så är det en sak som är säker, ju lägre vikt du har desto större status får du, trist men sant!

www.beautycode.blogg.se


Tack Akademikliniken...

Den 9 juni i år så opererade Dr. Jan Jernbeck på Akademisjukuset i Stockholm bort hela 5.6 kg överskotts hud runt mage, höfter och rygg!  Nu i dag kan man verkligen tala om en total transformation. Det är helt otroligt att man kan göra dylikt...men är det någon som kan så är det ju Dr.Jernbeck men så är han ju en av dem som höjt Svensk Plastikkirurg till världsklass !!  Redan nu så ser jag att han har backat bandet sisådär en 25 år, och då har det BARA gått 6 veckor sedan jag gjorde operationen. Det tar ca 6 månader innan jag ser det totala resultatet. Just nu går jag med maggördel dygnet runt och det kommer jag att göra under hela läkningsprocessen (6 mån). Många skakar på huvudet och undrar hur jag kan stå ut med det i sommar värmen..."stå ut" säger jag! Detta är det bästa som hänt mig sedan jag fick mina barn. Det är ju som jag har blivit på nyttfödd! Jag har inga problem med att gå 6 m med gördel. Vad är det om man jämför att jag har gått och burit på 20-50 kg övervikt under 15 år!?


Näe..det är inte jag..men det kunde vart jag om hon varit lite brunare. Fast jag måste ju säga att  det är skrämmande likt. Jag lovar att återkomma med mina egna bilder. Men det är liiite känsligt än så länge...väntar tills det är färdigt läkt. Men här ser ni före och efter 11 dagar på min "body standin", markeringarna fram och bak visar vad som skall bort. Detta är exakt samma ingrepp som jag har gjort!

Från stl 50 till 40

Det är en fantastisk känsla att äntligen vara tillbaka på storlek 40. Det var 15 år sedan sist...jag trodde väl aldrig att det skulle vara möjligt.  Men nu ÄR jag här och det är en såå otroligt skön känsla. Som den eviga jojo bantaren (jag var kanske jag skall tillägga) har jag alltid haft en minst sagt flexibel garderob. Med så kallade "praktiska" kläder som jag både kunde gå upp och ner med. Det sista åren har jag pendlat fram och tillbaka mellan storlek 44-48. Fast jag var en storlek 50 på slutet så vägrade jag envist att erkänna det och lyckades med våld pressa mig i stl 48. Inte fasen va jag så fet att jag behövde storlek 50 inte...hmm..konstigt att storlek 48 är så liten nuförtiden. Snacka om självförnekelse.
Bea size 40...(so far)

Transforming Bea...


Nu är det två år sedan (nov 06) jag rullades in i operationssalen för att genomgå en gastric bypass (magsäcks förminskning). Det var inte en dag för tidigt, jag var smällfet, deprimerad och så jäv-la less på mig själv så det fanns inte!

Där låg jag nu som en strandad val och stirrade upp i taket och funderade hur i helvetet kunde det gå så här långt. Det värsta som kunde hända hade hänt...fet ful och uträknad en riktig  jävla loser som inte hade disciplin nog att äta vettigt och motionera. För det var ju bara det handlade om eller...!?
 
Det var ju knappast så att jag inte visste hur man skulle göra för att gå ner i vikt. Herre gud jag var och är ju ett vandrande uppslagsverk i ämnet viktminskning. Det fanns ju inte en kur eller diet som jag inte hade provat och helt korkad va jag ju inte..kroppen måste ju förbränna mer kalorier än den tog in om den skulle kunna ha en chans att hålla formen klart att jag visste det! Periodvis så hade jag farit runt som ett skållat troll och tränat 5-6 dagar i veckan, och periodvis så hade jag ätit rätt och välbalanserat enligt tallriksmodellen och varit så duktig såå. Men där i mellan hade jag fullständigt ballat ur.


I min värld så var det antingen eller. Gick man på diet så gick man på diet, och då var jag stenhård mot mig själv. Men som alla vet hur länge orkar man hålla på att späka sig!? Tjaa.. i mitt fall så hade jag både korta och långa perioder  där jag var fullständigt fokuserad på att uppnå "perfektion". Under dessa perioder gick jag ju alltid ner i vikt, men så fort jag la av (och det gjorde jag ju alltid) ja då gick jag ju upp igen. Dels det jag gått ner plus lite till..ner 5 upp 7, ner 10 upp 15, ner 20 upp 30 osv ...o.s.v.. Så helt krasst anledningen till att jag nu låg här det var helt enkelt att jag hade bantat mig fet! Nu var jag inte längre lite gulligt mullig eller kraftig nej jag var riktigt fet. Jag vägde 133,3 kg !!

Jag som en gång varit en spinkig liten "negerunge" som alla snälla tanter vill mata bara för att de trodde att jag kom från Biafra. Jag var aldrig något knubbigt barn utan snarare tvärtom...min viktresa började när jag vid 13 års ålder började på bröst, höfter , rumpa och lår. Jag transformerades från ett gängligt föl till en "fet kossa" i mina egna ögon. Självklart så var det inte så...jag va/är 176 cm lång och vägde då 63 kg! Men i "min" värld så var det likvärdigt med 163 kg för det var så jag kände mig när jag tittade på "missfostret" i spegel. Nåja gott folk...det där är historia nu...men där har ni orsaken till mitt eviga jojande..det började där.

 
"lilla" moi go o glad som kexchoklad...size 50
(många kexckoklad var det...*s*)

Och här är jag nu... 2 år senare och 50 kg smalare. Bea i dag och Bea då är två helt olika personer åtminstone om man ser till det yttre. Men den stora utmaningen har jag framför mig, nämligen att få insidan mitt psyke att synka med min nya fysik, och det är ingen lek det skall gudarna veta!
 
Size 42 i dagsläget....räknar med att tappa ca 8 kg till innan kroppen är "nöjd".
Vi har ju alla en "inprogramerad" naturlig vikt där kroppen vill och skall vara beroende på längd, benstomme, muskelmassa ålder osv. Hade jag vägt 63 kg idag så hade jag sett undernärd ut....hm..tänk hur det kan bli! Minimum vikt för mig idag är 70 kg och max 75 kg..nu står vågen på 83...alltså väger jag  20 kg mer än vad jag gjorde när jag började banta. Jag är ingen sylfid..och vill inte heller bli det. Är nöjd om jag tappar mina sista 8 kg. Vid min ålder är det INTE klädsamt att bli för smal...jag blir lätt hålögd och urgröpt i ansiktet. Jag ser smalare ut än vad jag är..så idag skiter jag i vågen och litar på att kroppen sköter sig själv. .(förutsatt att jag inte ballar ur förstås..haha.


RSS 2.0