Quick fix eller...



Känner mig en aning trött och sliten...glåmig och hålögd..och till min stora fasa så har något som är skrämmande likt "hamsterpåsar" dykt upp runt munnen. Japp det är bara att krasst konstatera att åldrande processen i kombination med tyngdlagen och kraftig viktminskning  har satt sina spår.
För var jag "slät och fet"...(de enda positiva med övervikt).
Nackdelen med att tappa 50 kg är ju tyvärr att det sätter sina spår i ansiktet. Det blir som när man sticker hål på en ballong...slappt livlöst och utan spänst...suck!

Jag har alltid tagit god hand om min hud, jag har verkligen vårdat den som en baby. Min hud är och har alltid varit mitt "signum". Aldrig har jag sovit med smink..hur trött jag än varit. Självklart ALDRIG använt tvål och vatten. Inte rökt..dricker måttligt..eller nästan inget alls. Aldrig medvetet solat och ALLTID (sedan jag var 20) använda solskyddsfaktor, Men nu händer det "saker" trots min minutiösa omsorg med dag/natt/hals/dekoltage/ögoncreme,serum,masker,peelingar och allt ni kan tänka er. Som hälften svart har jag vissa "fördelar"...men jag är dock även till hälften vit. Och sorry to say blekfisar...men det är inte till min huds fördel...*s*.
 
Min blonda Svenska mamma hade en tunn torr typisk skandinavisk hy..och jag kan inte påstå att min salige moder hade en vacker hy. Hon hade dock många andra fördelar...men inte var hon speciellt slät inte. Hon gjorde alla general fel...rökte som en borstbindare.Tvättade sig med tvål och vatten..och cremer glöm det . Äsch sånt där tror jag inte på sa hon envist. Dessutom så var hon en soldyrkare av rang, Jag minns kvartslampor och folieskärmar tillsammans med tidig vårsol och snö..jisses..snöreflektion, sol, folie...stackars hud! Sommartid så var min mamma brun som en pepparkaka...hon tog till vara varje soltillfälle och då helst in smord i olja! Den livsstilen satte självklart sina spår och vid 45 års ålder så såg min mammas hud som en krokodilväska. Men det gjorde inget tyckte hon "bara" man var brun och "fräsch".

Nåja jag kan väl inte påstå att min pappa var något föredöme när det gällde hudvård heller. Men han var ju HEL SVART (black dont crack) och hade sitt naturlig skydd tack vara sitt pigment. Men back to my "problem"..ingen ide att gnälla, Det är bara att köpa läget och tänka kognitivt.så här ÄR det och VAD KAN JAG GÖRA ÅT SAKEN! Nä nä..jag är inte redo att ta till kniven än. Men det är definitivt dags för lite mer "avancerad" hudvård...och mindre "lunch ingrepp". Fillers botox...kemisk peeling..skintightning...eller något mer...*s*. Jag lär återkomma med en mer detaljerad studie över mina eventuella fix alternativ..promise!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0