Formsvacka...noll energi
När jag är i den här känslan som jag är i nu...ja då är det här med yta faktiskt inte det minsta intressant. Just nu har jag behov av reflektion..hade jag möjlighet så skulle jag åka till en koja långt upp i lappmarken. Eller drömmen vore att åka till Tibet och bara sitta tyst och meditera med "oförstörda" munkar med rena sinnen typ.... Ja ni ser det svänger rejält...men sånt e livet..och livet det känns inte så där jätte kul just nu...;(
Gumman, vi kanske kan åka till skogs & gömma oss tillsammans. Hörs i veckan, jag har inte orkat höra av mig.....fast att jag tänkt att göra det efter detta tragiska besked, för jävligt helt enkelt & det är väl under sånna här omständigheter som man SKA höra av sig till dem man älskar & bryr sig om, kram, kram Lena ph
Beklagar sorgen
Det kanske är just det.... Håller man allt inom sig och har en fasad utåt och alltid lådsas må bra fast det egentligen är åt helskotta så spricker det nog till slut. det kan ju också bli som en prestationsångest-grej... Man är på ett visst "uppskattat" sätt och har höga krav på sig själv att aldrig visa sig vara någon annan... Ja, jag är inte alltid så bra på att uttrycka mig... men du förstår säkert hur jag menar... Och med det inte sagt att det var just detta som hände din vän...
Hoppas du får tillbaka all din energi snart!
Kram Anna
Hej Beatrice! Jag läste om dig i Aftonbladet och tyckte du var så rak och cool. Jag gjorde min gastric bypass 23 september och är mitt inne i att anpassa mig till ett nytt sätt att leva. Har gått ner 19kg så här långt.
Jadu, varför mår vi så dåligt? Ibland tror jag det handlar om att vi springer på i ekorrhjulet och inte tänker efter. Vad är verkligen viktigt? Vad vill jag egentligen?
Jag har också en formsvacka idag... Men det ger sig!
Ta hand om dig! Maud
Väldigt intressant blogg! hoppas du mår bättre snart, krya på dig.
Fyy vad jobbigt.
Vet tyvärr hur det känns.
Min kusin tog livet av sig förut och lämnade sin dotter. Man blir så frustrerad när man inte fått en chans att hjälpa till, utan att det bara kommer som en stor chock.
Extra svårt känns det när barn är inblandade..
Man känner sig så maktlös och vet inte riktigt vad man kan göra.
Smärtan känns så stor att man precis som du skrev bara vill fly bort från allt och bara glömma.
Tyvärr är verkligheten inte sån.
Man behöver vädra sina tankar, man behöver ventilera sina känslor med omgivningen, man måste få vara arg, irriterad och ledsen på personen som lämnat utan att ens be om hjälp..
Det är en del av sorgearbetet och något som måste få ta sin tid för att man ska orka gå vidare.
Precis som du skrev så behöver du faktiskt inte alltid vara så himla glad,sprudlande och hurtig... För du är en människa precis som alla andra och vi ALLA har våra upp och nedgångar..
Tror att vi alla i din omgivning förstår varför du inte vill skriva om den senaste foundationen just nu.. -Eller hur.
Så här kommer iaf. en massa styrkekramar från mig till dig och jag passar också på att skicka över lite värme, lugn och harmoni.
Kram på dig du underbara kvinna/Jeanette
Bea!
Här uppe i Norrland finns alltid plats för dig. Vi har en stuga på en ö, avskildt från annat.. Jag känner med dig och vill du så finns ensamheten, stillheten närmare än du tror..
Välkommen upp om du vill!
Kram Helen
