Svarta kvinnor och deras hår..


Så länge jag kan minnas så har jag slitit, dragit, fixat och trixat med mitt hår. Jag var bara sex år när min mamma resolut tog mig i handen och gick till damfrisörskan som det hette då. Jag fick en stark ammoniak-luktande tjock permanent smet i håret som sedan kammades och kammades i ca 20 min tills det ångade sved och blödde i hårbotten. (idag så vet man att man ABSOLUT inte får kamma håret när permanent vätskan är i, dessutom så är dom betydligt mildare).Men DÅ..ja det gjorde fruktansvärt ont..men det gjorde minst lika ont när min mamma slet och drog och försökte kamma mig med sin kam och borste (glöm afro produkter för det fanns inte detta var på Hedenhös tid). Min stackars Svenska blonda mamma hade ingen aning om hur man skötte håret på mulattbarnen....visst vi var ju såå söta när vi var små. Men ju äldre vi blev..nja då var det nog inte så kul längre. Både jag och min bror skrek som grisar och alternativet var att ge upp och låta oss se ut som ut-blommade maskrosor.. (ja..för jag har tyvärr inte det där RIKTIGA afro kruset ) utan jag fick tyvärr det sämsta av två världar. Mammas tunna mjuka baby hår..blandat med pappas frzziga matta zvinto hår...suck!! Att det tar TID att fixa sitt hår det vet jag och alla andra krulltottar. Det är det lika naturligt att lägga ner den tid som krävs som att borsta tänderna. 

Blev påmind i går av en gammal barndomskamrat/klasskamrat Mia som skrev en kommentar i gårdagens inlägg. Hon kom ihåg hur jag varje morgon före skolan drog i håret för att göra det rakt. Jaa du Mia..det var bara det du såg..då när du såg mig hade jag redan sovit med hårrullar (den gamla taggiga sorten med pinnar som stacks in i svålen/hårbotten). På min gravsten borde det så.."vill man vara fin så får man lida pin"...haha. Herregud som jag har plågat mig själv i jakten på det perfekta svajande blanka raka reklamhåret. Ni vet hon som springer på en äng med ett rågblont  fladdrande tjockt blankt långt hår. För mig var det höjden av lycka..ett fladdrande hår i vinden. Det kunde blåsa orkan styrka och mitt hår rörde sig inte en millimeter..stod jag på huvudet i gymnastiken så skrattade klasskamratena sig halv fördärvade...jag hade en "platt skalle" som  jag fick bukt med först efter lite våld. Redan som 10 åring så hade jag blivit min allra bästa hårstylist. Jag har nog testat och gjort allt (även här...hmm). Köpte min först platttång tidigt 80 tal. Det var en tung STOR sak som var mer som ett strykjärn..som brände håret rakt, men rakt det blev det! I dag har platt tänger i alla modeller storlekar och material. Rakpermanet, in-packningar, silkon droppar, vax, gele, creme, olja, vaselin.. ja.. you name it...jag har testat och provat allt!  Det är nog därför jag byter frisyrer så ofta för jag är VAN att lägga ner tid (3-4 timmar som tonåring) idag 1 timme, utvecklingen går ju framåt tackolov..

Extensions som flätats, klistrats och sytts in. Peruker...posticher och löshår i ALLA varianter har jag haft och provat och prövar! Jag vet EXAKT vilka produkter jag skall ha om jag vill ha håret rakt, lockigt, vågigt, blankt, stort litet eller what ever. Jag vet också hur och vad jag skall göra beronde på årstid och väderlek. Fukt som förr var rena skräcken...klarar jag galant med rätt styling produkter. Kanske inte så konstigt att man blev den man är och att jag gör det jag gör. Men efter 42 år!! av rakpermanet så kan jag inte låta bli att undra över hur mitt hår EGENTLIGEN  ser ut idag om jag INTE hade gjort någonting!? Tanken har ju slagit mig titt som tätt..och då har jag klippt mig och låtit det vara (nja inte helt liiite styling bara). Men så efter någon månad med krullig utväxt och spikrakt tunt fjuningt överhår, ja då har jag helt enkelt inte stått ut. Antingen så permanentas det igen eller så åker det i extension...och vips så är jag som ny igen. Säga v ad man vill men BEKVÄM det är jag verkligen INTE, det går inte när man är en gatukorsning som jag är!

Idag är det helrätt med afro hår...och HADE jag det så skulle jag gärna testa den varianten. Men som sagt den ut-blommade maskros looken är ju inte riktigt i närheten av den "svarta panter "looken som är hel rätt just nu. Men man vet ju aldrig...och tills dess så fortsätter jag med mitt fix och trix...och ärligt talat jag tycker det är kul och jag vet ju faktiskt inget annat. Det är en del av min vardag och lär så förbli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0